English version below

Här sitter jag med en kopp kaffe, tidningen och en skiva rostat bröd. Snackar lite om datorspelet Rust med grabben. Alltså, jag har det rätt småtrevligt. Och så undrar jag: Hade Telegrams grundare Pavel Durov det lika småtrevligt hemma? Fick han många kramar av sina föräldrar? Kanske. Det verkar dock finnas förvånansvärt lite information om Pavels uppväxt – i alla fall från källor jag faktiskt litar på.

Ju mer jag läser om Pavel, desto mer framstår han som en människa med storhetsvansinne – kanske inte så mycket empati. Han verkar i alla fall inte styras av kärlek eller medkänsla, utan något annat. Men vad? Det är svårt att säga att det bara är pengar som motiverar honom. Kanske är det viljan att bli ihågkommen? Det där känner jag igen från andra. Det finns många äldre män som, när de närmar sig slutet på sina liv, vill sitta framför kameran och prata om sitt livsverk, oavsett vad det är. När du väl blir medveten om det … plötsligt ser du det överallt – när du väl har fått syn på fenomenet så går det inte att sluta lägga märke till det.

Men varför var det just i Frankrike som polisen knep Pavel? Det är både oväntat och på samma gång väldigt… franskt. Eller, det känns så, om man utgår från mina fördomar om landet. Jag har visserligen aldrig varit i Frankrike, och jag känner max tre personer som är uppväxta där, men ändå. Och det gör hela situationen ännu mer underlig med tanke på att Pavel nästan var polare med Macron. Japp i alla fall verkar det så – de har ätit lunch ihop, och det verkar som att Macron fixade Pavels franska medborgarskap i raketfart.

Fast .. ja.. hmm är dom verkligen polare? Det är nog tveksamt. Om vi ska vara ärliga så verkar det snarare som att Macron desperat ville bli kompis med Pavel – eller i alla fall med hans pengar. För varför annars skulle en auktoritär tech-mogul och en fransk president hitta gemensam mark? Det luktar pengar hela vägen hit.

Både hans sociala nätverk VK och kommunikationsappen Telegram har visat sig vara plattformar där missinformation, tveksamt innehåll, övergrepp av alla slag och hot om våld får utrymme. Det som skiljer dem från många andra plattformar är att Pavel inte verkar särskilt intresserad av att aktivt motverka det. Tvärtom kan det kännas som att han snarare uppskattar den uppmärksamhet han får genom att inte ingripa. Dessutom ger jag inte så mycket för Telegrams kryptering. Det är sannolikt fler än en regering, organisation eller annan aktör som har tillgång till verktyg för att dekryptera meddelanden. Och kanske även Pavel själv. Men det kan vi inte veta, för insynen är minimal. Vad vi vet är att de byggt sitt eget krypteringssystem, och historiskt sett har det inte alltid visat sig vara den bästa lösningen. Det inger åtminstone inte direkt förtroende hos mig.

Nu är det tre minuter kvar tills jag borde börja jobba, och här sitter jag och tittar på bilder där Pavel flexar sina muskler och stoltserar med att han är spermadonator. Att han har över 100 barn. Vad i hela friden får honom att tro att vi andra ska bli imponerade av att han har över 100 barn?

Jag blir inte imponerad. Jag blir bara trött.

Nej, nu går jag och ger mina barn en kram i stället. Sedan brygger jag en kopp till kaffe. Och försöker att inte bli en äldre man som vill filma sig själv prata om sitt liv.

Translated to English:

Here I am, sitting with a cup of coffee, the newspaper, and a slice of toast. Chatting a bit about the video game Rust with the kid. In other words, I’m having a pretty nice time. And it makes me wonder: did Telegram’s founder Pavel Durov have it just as cozy at home? Did he get lots of hugs from his parents? Maybe. But surprisingly, there seems to be very little information about Pavel’s upbringing – at least from sources I actually trust.

The more I read about Pavel, the more he comes across as someone with delusions of grandeur – maybe not so much empathy. He doesn’t seem to be driven by love or compassion, but by something else. But what? It’s hard to say it’s just money that motivates him. Perhaps it’s the desire to be remembered? I’ve seen this in others. There are many older men who, as they approach the end of their lives, want to sit in front of a camera and talk about their life’s work, whatever it may be. Once you become aware of it… suddenly, you see it everywhere – once you’ve spotted the phenomenon, it’s impossible to stop noticing it.

But why was it in France, of all places, that the police nabbed Pavel? It’s both unexpected and, at the same time, very… French. Or at least it feels that way, based on my admittedly stereotypical ideas about the country. I’ve never been to France, and I know maybe three people who grew up there, but still. And it makes the whole situation even stranger, given that Pavel was almost buddies with Macron. Yep, at least it seems that way – they’ve had lunch together, and it looks like Macron fast-tracked Pavel’s French citizenship.

But… hmm, are they really buddies? I doubt it. If we’re being honest, it seems more like Macron was desperately trying to befriend Pavel – or at least his money. Because why else would an authoritarian tech mogul and a French president find common ground? The smell of money reaches all the way here.

Both his social network VK and his messaging app Telegram have turned out to be platforms where misinformation, questionable content, abuse of all kinds, and threats of violence are given space. What sets them apart from many other platforms is that Pavel doesn’t seem particularly interested in actively curbing it. On the contrary, it sometimes feels like he enjoys the attention he gets by not intervening. And, honestly, I don’t have much faith in Telegram’s encryption. It’s likely that more than one government, organization, or other actor has the tools to decrypt messages. And maybe even Pavel himself. But we can’t know, since there’s no transparency. What we do know is that they built their own encryption system, and historically, that hasn’t always been the best move. It doesn’t exactly inspire confidence in me, at least.

Now it’s three minutes until I should start working, and here I am, looking at pictures of Pavel flexing his muscles and boasting about being a sperm donor. That he has over 100 children. What on earth makes him think the rest of us will be impressed by the fact that he has over 100 kids?

I’m not impressed. I’m just tired.

No, I think I’ll go give my own kids a hug instead. Then I’ll brew another cup of coffee. And try not to become an old man who wants to film himself talking about his life.