Tredje dagen gillt!
Det är tredje dagen utan röst. Jag vaknade i söndags med ont i halsen, men kunde fortfarande kvittra – till min hustrus och barnens stora förtret. Men senare på kvällen smög sig sjukdomen på. När måndagen grydde var det slut på sången.
Men vet ni vad? Jag är inte ledsen för det. För nu har jag kunnat avboka en massa möten och istället fått tid att skriva och tänka. Vid lunchtid skickade jag iväg ett mail som gick ut brett, och jag har redan fått några fina svar tillbaka.
Jag gillar bokslut, och jag gillar nyår. Det är något särskilt med att reflektera och samla alla goda exempel för att upprepa dem nästa år. Jag tänker försöka skriva några rader om vad jag lyckats med – och vad jag inte lyckats med. Kanske sätter jag upp några nya mål för 2025 också. Men inte i kväll. Ikväll ska jag spela Vampire Survivers och kaaaanske lite Persona 5.
Third Time’s the Charm
It’s my third day without a voice. I woke up on Sunday with a sore throat but could still chirp away – much to the dismay of my wife and kids. But later that evening, the sickness crept in, and by Monday morning, the singing was over.
But you know what? I’m not upset about it. It gave me the chance to cancel a bunch of meetings and instead spend time writing and thinking. Around lunchtime, I fired off an email to a wide audience and have already received a few thoughtful replies.
I love year-end reflections, and I love New Year’s. There’s something special about looking back and gathering all the good examples to repeat them next year. I’m planning to write a few notes on what I’ve accomplished – and what I haven’t. Maybe I’ll even set some new goals for 2025. But not tonight. Tonight, I’m going to play Vampire Survivors and maaaybe a bit of Persona 5.
